Page 73 - pesta2015_Supplement

Side 73 -pest-POSTEN

SÅ LÄNGE

Så länge vi har vatten, der fisken lever
Så länge vi har land, der renen betar og vandrar
Så länge vi har marker, der det vilda gömmer sig
har vi tröst på denne jord.

När våra hem ej lenger finns och vår mark er förödd
- var skal vi då bo?

Vårt eget land, vårt levebröd har krympt
sjöarna har stigit
älvarna har torkat
backerna sjunger med sorgsen stämma
markerna svartnar, grönskan vissnar
fåglarna tystnar och flyr

Allt det goda vi fått
kommer ej vårt hjärta vid
Det som skulle underlätta våra liv
blev til intet värde

Hårda stenvägar gör våra rörelser smärtfulla
Lugnet hos det vildas människa
gråter i sitt hjärta

I den ilande tiden
utunnas vårt blod
vår samklang brister
vatten upphör brusa

Vårt liv
er som et skispor
over den hvite vidda.
- BM Vinden visker det ut
før det gryr av dag.