Page 19 - pesta2007_1
P. 19

Side  19               -pest-POSTEN


             Om Frossan

             Snart är jag ryckt ur tidens sköte        Min vän med stopet numro fyra,
             och snart ur Bacchi armar förd.           rödblommig som den skönsta ros,
             Farväl du saft, du söta skörd,            så stursk och fräck som en matros
             som under vingårdsmännens möte            med nio pund i engelsk hyra,
             nu pressas vid mitt levnadsslut!          fördömer mig till avgrunds djup;
             Förtvivlan, kom, kom vid det ropet,       han hade lust mig söndersåga,
             kom, slingra repet kring om stopet        om jag ej i min kulna plåga
             och häng mig, sen jag tömt det ut!        vid paroxymen tar en sup.
                Mitt kärl, som fordom liv och lusta  Men nej, nej, aldrig denna tunga
                i sina varma droppar gav,           en enda droppe mer förmår,
                står tomt och kullstjälpt vid min grav,  hon knappast väser fram: «Gutår!»
                då andras krökta halsar pusta       förrn kölden stelnar blod och lunga
                ikring det bord där förr jag satt.  och benen domna i min bädd:
                Jag brödren ser i ölkulissen        min hand blir is och näsan vatten,
                med tobakspiporna kring spisen      min fot som glas, och hela natten
                men på min spik en annans hatt.     regerar själen yr och rädd.

             Nog skönjer jag, när preses dricker,      Ja, där som fordom på min kista,
             hur han med tobakspipan tänd,             ur flaskan Bacchus åt mig log,
             vid bordet mot den ena änd                står nu en skål från Liljans krog
             sin krönta stånka åt mig sticker          till ölostvassla till mitt sista
             men han, som jag, ser blint och snett:     och havresoppa i mitt stop...
             min mun slätt intet mer kan smaka,        Ett turkiskt papper med jalappa,
             likt flugan på en sockerkaka,             en tom butelj och doktorns kappa
             när innanmätet är för hett.               blir bouppteckning alltihop.





             Malaria var endemisk i store deler av Nord-Europa på Bellman`s tid, og ble beskrevet
             i Skandinaviske land til begynnelsen på 1900-tallet. I Norge fikk tilstanden navnet
             «koldfeber», mens den i England ble betegnet «agues». De første fire vers gjengir hans
             (den febersykes) fortvilelse over at han «-er ryckt ur tidens sköte» og ført «-ur baccus
             arme» dvs. ikke lenger formår å delta i livsnytelsene.  «Stopet» og «Mitt kärl» er
             drikkeredskapen, og  i vers fire utfordres han voldsomt av sin venn til å ta et sup i sin
             «kulne plåga vid paroxysmen», altså den paroksysmale feber.

             I diktet benyttes noen spesialuttrykk som krever forklaring*.  «Turkiskt papper» var
             betegnelsen på det papir som ble brukt til omslag for medikamenter. «Jalappa» var et
             laksantium laget av planten Mirabilis jalapa (dengang brukt som medisin mot malaria).

                                                               *  TDnlf 30,2002;122:2883-6
             JB Haug
   14   15   16   17   18   19   20   21   22   23   24